Jag är arg. Och helt ärligt är det på mina arbetskamrater. Jag är halvt döende i förkylning. Det här är ingen överdrift för övrigt. Jag får andnöd titt som tätt och mitt huvud är så tungt att det är svårt att koncentrera sig på nåt annat än tanken på att skita i allt, gå hem och krypa ner under täcket. Hela dagen har jag kämpat som ett djur för att få någon av mina medarbetare att ta kvällskörningen. Något jag tycker man kan ställa upp på när personen i fråga som frågar är döende. Men ack så fel man kan ha. Här blåvägrar alla. Tack för den säger jag. Då vet man var man har alla när det kommer till såna här situationer.


Som om det inte var nog så kommer det mer. Jag sa imorse klart och tydligt till en viss person "ta inte in avspärrningarna för jag har kvällskörning" jag får då svaret "okej", jag dubbelkollar och frågar "förstår du vad jag säger?" varpå personen svarar "ja". När jag kommer ner och går förbi t-trekket har personen ifråga visst tagit in avspärrningarna, varpå jag går fram och säger "förstod du inte vad jag sa imorse?", "nej", jag säger då "säg inte att du förstår om du inte förstår".


Jag är arg. Förbannad. Jag känner hat inför Hovden och saknad av alla där hemma. Hemma kan man va sjuk när man är sjuk. Det kan man inte här. När man är sjuk i Hovden får man istället jobba 12 timmar eftersom ingen kan vara så snäll och ställa upp på tre timmars extra jobb. Men det är lugnt. Jag tar smällen och kommer förmodligen aldrig bli frisk istället.


Så nu har jag skrivit av mig mina aggressioner och ska låtsas att jag inte är arg nå mer. Toodles