Äntligen åh äntligen är min mage på bättringsvägen. Att äta mandel hyfsat konstant i två dagar verkar ha gjort susen. Den är fortfarande ond såklart, men det är inte ens i närheten av vad det va förut. Skönt som fan i alla fall. Och jag ser faktiskt en utväg på mitt lidande.
Ringde nyss hem för att prata med min bror och då får jag höra av pappa att han är på kalas för det är 100-dagars idag. Då längtade jag genast tillbaka till de goda gymnasietiderna som jag aldrig kommer att få se igen. För jag har nu blivit vuxen. I själen är jag en vuxen människa.
Nu till helt andra saker. Imorgon åker jag och Anna till Sundsvall. Ska bli sjukt nice med lite shopping. Jag har inte varit på en riktig shoppingrunda sedan typ december? Längesen i alla fall så det blir kul. Sen fyller min ömma mor år imorgon också. Grattis morsan! Ska dit och fira när jag kommer hem från vår lilla resa. Ska också gå helt crazy på bokrean planerar jag.
Annars blir det jobb på fredag igen och sen vankas det nog bio någon kväll i helgen. I övrigt ska jag bara ligga och ta det jättelugnt och kurera min mage och stress. Kanske måste jag göra nåt åt mitt True Blood abstinens också. Sen jag köpte boxen så har det varit något jag har längtat till väldigt mycket. Alltså längta tills när jag kommer hem till odensala och får kolla på ett avsnitt eller två. Jag gillare!
Jag är så jävla trött på det här nu. Och jag har nu insett att jag förmodligen kommer att få må så här pissigt förevigt, eller i alla fall fram tills i juni när mitt vik tar slut och fängelset är över.
Pratade med sjukvårdsupplysningen imorse. Ja, det är uberviktigt att jag äter lite och ofta på regelbundna tider. "Du måste prata med din chef så ni kan lösa så det är möjligt". Okej tänker jag, jag kommer aldrig kunna äta på regelbundna tider om jag inte 1. får samma schema varje dag, kommer det ske snart? Nej skulle inte tro det. eller 2 stanna hemma och äta på regelbundna tider. Får jag det? Nej det får jag inte. Jag kommer gå in i väggen snart och det vet jag.
Det är inte normalt att ha ont i magen i mer än en vecka, det är inte normalt att gråta 5 gånger inom loppet av 12 timmar. Varför händer allt detta då? Jo, på grund av mitt jobb. Jag önskar jag kunde sluta, men äta bör man annars dör man. För att äta måste man jobba och tjäna pengar.
Vad ska man göra? Ja jag vet då inte. Har suttit och studerat vårdguiden i desperata försök till att fatta varför jag mår så här. Eller kanske varför jag fortfarande mår så här. Ingen förbättring. Eller jo nu ljög jag. Jag har lite lättare för att äta. Men jag äter fortfarande väldigt lite. Jag vill äta mycket. Men det går bara inte. Kan vara svinhungrig sen äter jag och sen vill jag inte ha nå mer. Jag hatar helt enkelt det här.
Värst av allt är att mitt humör går ner för varje dag. Förra veckan var jag säker på att det va magkatarr, nu börjar jag fundera på depression och annat eftersom jag mår så dåligt. Och jag vet inte vem jag ska prata med eftersom det känns som att ingen förstår vilket gör att allt känns ännu värre. Varför? Jo för att ingen tar mig på allvar verkar det som. Svårt för vissa att förstå kanske men jag är stressad som bara fan. Jag har inte haft en drömlös natt sen sundsvall brann och jag hatar mitt jobb. Ja, det resulterar i en jävla stress.
Det här är förmodligen världens mest deppiga blogg just nu. Men det är väl bara här jag kan skriva vad jag egentligen känner och det är så att min blogg speglar mitt humör. End of story.
Försöker pigga upp mig själv genom att kolla på utbildningar och så. Men även det väcker stress. Försöker kolla på lägenheter. Nej nej, också det ger mig stress. Det enda som hjälper är att jag ligger hemma och är sjuk. Men efter några dagar hemma förra veckan startade också det en jävla stress. Slutsatsen är att jag blir stressad av allt i mitt liv just nu. Allt förutom Mr.X som förmodligen är det enda i mitt liv just nu som gör att jag inte vill skjuta skallen av mig och ge upp.
Ska i alla fall ringa sjukvårdsupplysningen ikväll eller imorrn. För så här kan jag inte ha det mer för då kommer det sluta illa. Det vet jag.
Nu måste jag bara klaga lite till. Har utan tvekan varit den absolut värsta och längsta natten i mitt liv. Grannarna hade fest till halv fem. Jag började jobba 6. Sov drygt en och en halv timme, maximalt två timmar. Detta gynnade inte min stress.
Det hade dock börjat bli bättre, tänk vad lite blommor kan göra, inte i magen men i mitt humör och mitt lugn iaf. Men sen blev det värre inatt när jag inte sov ett jävla skit för att grannarna är helt totalt cp i huvudet och sen kommer jag till jobbet och vad ser jag. Jo men va härligt det är 350 frågor i kö. Men men. Jag ska härda ut så får jag sova efter jobbet.
Det verkar som att jag håller på att gå in i väggen helt totalt, det känns inge kul alls. Jag är bara 19 år, då ska man ha kul, inte stressa så man får magkatarr för att det är kroppens enda sätt att säga till en att det är dags att ta det lugnare.
Haft konstant ont i magen sen i måndags, jobbade halva dagar både måndag och tisdag, resten har jag varit hemma. Och än idag, mår jag skit. Om inte värre. Jag har ätit kanske en fjärdedel av vad jag brukar den senaste veckan. Trodde det skulle bli bättre om jag bara låg hemma och tog det lugnt vilket det förmodligen också hade, om jag verkligen hade tagit det lugnt, utan att tänka på att laga mat eller att jag borde jobba så jag får pengar, osv osv.
Dock så tror jag att jag har insett att jag inte kan jobba imorrn. Det går inte. Jag ligger just nu och gråter, varför vet jag knappt. Eller ja, jag vet att det är för att jag mår dåligt, jag är stressad, trots att jag inte har mycket att göra idag. Men jag är ändå stressad.
