Jesus christ vad jag mår dåligt. Min hals känns som ett enda stort rakblad. Men jag ska jobba ändå. Iaf fram till tio då jag ska på en undersökning i stan. Sen får vi se om jag verkligen kommer klara av mer. Att jag ens klev upp känns som en enorm betrift och något jag trodde var omöjligt. Det är på ren vilja vill jag lova mina kamrater. Får se om viljan klarar av att hålla mig uppe hela dagen.

Mycket av det beror på att jag vet att jag helt säkert åker till Norge den 6 december. Ljuset i tunneln är inte såå långt bort.

Men först ska jag klara av att jobba till klockan 10 som sagt så får vi se sen.