Den senaste tiden har varit lite av en berg och dalbana för mig. Idag har jag nått botten. Jag kan ha gjort det största misstaget i mitt liv, men samtidigt älskar jag mig själv för mycket för att gång på gång bli sårad. Jag vill inte vara arg och ledsen längre. Vilket jag självklart kommer att vara nu ett bra tag. Jag kommer att vara i mig själv. Jag vet hur jag hanterar saker. Jag gråter i några dagar, sedan stänger jag in det i mig själv och sätter upp en falsk fasad om att jag mår bra när jag på insidan går med en klump i halsen hela tiden.

Frågan är ju om det är värt det. Förlora den man älskar mest på jorden. Förlora sin andra hälft, och att tilläggas kan att jag gör det självmant. Det är ren idioti, men jag ser ingen annan utväg just nu. Jag måste hitta tillbaka till mig själv. Tjejen jag var innan som aldrig hade några problem och inte hade gråtit på flera år. Tjejen som alltid beskrevs som glad, sprallig och allmänt igång. Jag har förlorat det någonstans på vägen. Förmodligen eftersom jag alltid är sådan som tar åt mig av skällsord, jag glömmer aldrig om någon sagt något ont om mig. Hur många år det än går så kommer jag alltid komma ihåg dom där orden. Exakt vad som hände och exakt hur lite jag förstod varför nån kallade mig dessa saker.

Jag vet att jag idag sätter mig själv i en situation där jag kommer att gå omkring med ångest, klumpen i halsen och ännu mer ångest under en väldigt lång period.

Den här personen har betytt så otroligt mycket för mig i ett och ett halvt år. Det har varit den person som jag alltid lyssnat på, den jag alltid velat va med, den som jag än idag vill gifta mig med, skaffa barn och villa och bli gammal med. Och på något plan önskar jag att det kan bli så i framtiden, men kanske går det inte. Kanske passar vi inte så bra ihop som vi under tiden har intalat oss att vi gör. Sårat varandra var och varannan dag. Jag har sårat honom enormt på senaste tiden och med det känner jag mig som världens elakaste person. Allt har bara rasat och jag känner bara att jag inte orkar längre. Jag vill inte längre känna mig dålig, elak, äcklig osv. Jag vill komma tillbaka till den där glada tjejen med självförtroende. Men jag är rädd att det aldrig kommer att ske. Men jag måste ändå hoppas.

Jag har blivit sårad och gråtit så mycket det senaste året. Men samtidigt har jag haft den bästa tiden i mitt liv. Jag har lärt mig vad det innebär att älska en person helhjärtat. Och jag har också satsat helhjärtat. Kanske är det därför det har gått så fel, därför jag har tagit åt mig av varenda bråk. Därför jag aldrig kommer att glömma ett enda bråk av alla dessa. Men samtidigt kommer jag inte glömma ett enda ögonblick av all kärlek och härliga stunder tillsammans.

Det finns nog ingen som någonsin kommer att förstå varför jag gör det här. Inte ens jag. Jag förstår inte nu heller. Men jag känner ändå i mig att det måste ske. Utan att jag egentligen kan förklara varken för någon annan eller mig själv. Det är bara en känsla jag har.

Jag förstår inte heller varför jag utsätter mig i en position som kommer att får mig att må så offantligt dåligt. Som kommer att leda till veckor av att gråta mig själv till sömns. Massor med tillfällen när jag kommer vilja ringa honom och säga hur mycket jag älskar honom, men ändå veta att jag har sårat honom så pass att han inte kommer vilja ha med mig att göra igen. Det är jag 99% säker på. Att jag aldrig mer kommer att få en kram av honom, eller att höra han berätta om något kul som hänt, att höra honom säga att han älskar mig, aldrig mer borsta tänderna tillsammans, aldrig mer sitta och skratta tillsammans, höra honom säga att han vill flytta ihop. Aldrig mer kommer jag att få uppleva det. Och det känns som en kniv som jag hugger mig själv med i hjärtat om och om igen.

Han kommer från och med idag att hata mig föralltid och det känns förjävligt rent ut sagt eftersom jag verkligen älskar honom. Jag kommer alltid undra vad som hade hänt om den senaste tiden inte hade hänt som fick mig att tvivla så mycket. Något jag vet är att jag alltid kommer att älska honom. Mitt hjärta..


Jag älskar dig.