Gråten är nära hela tiden idag. Allra värst blir det när jag läser dina ord. Det är så hemskt och hade det varit jag själv hade jag inte tagit allt i närheten av så bra som du gör. Jag förstår nu. 100 procent. Jag önskar att du hade berättat för mig tidigare, men samtidigt förstår jag varför du inte har gjort det.

Världen har fått två olyckliga människor på en dag. Jag kommer att vara grå och nere ett tag, även om jag inte visar det för andra så kommer gråten när jag kommer hem. Den där panikgråten som bara du har sett mig visa, den där gråten som du fick se igår och har sett förut. När jag gråter som ett barn och måste hålla för andan till och från för att inte få en panikattack. Det som känns värst är att du inte längre kommer att finnas där hemma för att krama om mig och trösta mig och säga att allt ska bli bra.

Allt du har sagt vet du att jag också vill. Om det ändå vore så enkelt. Jag önskar av hela mitt hjärta att det verkligen var det. Men som jag förklarade igår så orkade jag inte mer. Även om jag älskar dig över allt annat. Kärlek räcker inte alltid. Men kanske gör den det en vacker dag i framtiden. Jag hoppas det. Och den som lever får se. Men först tror jag att både du och jag behöver se världen, bli vuxna och kanske inse att småsaker inte är hela världen. Det finns många i världen som har det bra mycket värre än oss. Och det kommer vi förmodligen båda inse, bara vi får några år på oss. Är det meant to be så är det. Oavsett hur lång tid det tar för oss.

Jag anser att vi båda har gjort varandra till bättre människor. Vi har påverkat varandra så mycket och lärt varandra så mycket. Så är det i alla fall från min sida.

Det som känns allra bäst just nu är att du inte hatar mig, det är att du förstår. Det är den enda ljuspunkten i allt det här. Jag trodde att du skulle hata mig föralltid, aldrig prata med mig igen och känna ren avsky vid den blotta tanken av mig. Men det känns bra att det inte är så. För oavsett vad vi kommer att vara i framtiden så är en framtid utan dig inte ett alternativ. Du är en underbar person på alla sätt och vis och även om vi inte är en längre så hoppas jag att vi fortfarande kommer att hålla kontakten och umgås. Kanske inte än på ett tag, men i framtiden. Just nu tror jag att vi båda behöver en chans att läka och slicka såren.

Jag hoppas med hela mitt hjärta att allt kommer att lösa sig till det bästa för dig. Det vet du. Och jag har inga tvivel om att du kommer att lyckas med vad du än väljer, oavsett om det är att flytta till en ny stad eller att resa till ett varmt land och bara må gott. Och jag kan absolut inte säga att jag hoppas att du hittar en tjej som du älskar och som älskar dig tillbaka. För det gör jag inte. Jag vill att det ska bli vi igen. Men som sagt så behöver vi båda tid att förändras och att inse hur mycket vi egentligen behöver varandra.

Det känns bra att det inte blev ett farväl som jag fruktade så mycket. Jag känner att det blev ett vi ses. Vilket kändes, eller jag ska säga känns som en enorm lättnad. För jag är inte redo att förlora dig.