Nu är det fem arbetsdagar kvar. Det är helt sjukt, så sjukt att det pirrar i magen för att jag är så lycklig!

Jag kan inte skriva så mycket mer. Svårt att skriva nåt när man bara tänker på hur nära det är. Men jag försöker.

I helgen har jag varit hemma. Axeln har varit så pass illa så att rörelser har varit dödsont. Sen i söndags var jag och mäki på Cornelis. Den var väldigt bra tycker jag. Snubben som spelade var helt galet lik Cornelis. Flera gånger satt jag och undrade om det inte var cornelis på riktigt..

Annars måste det packas och stickas beställningar för fullt på kvällarna framöver.

Klippte mig också igår. Jag är nöjd.

Nu jobb till 18,30. Ciao!