Emelie

Hittills har jag inte skapat mig så stor uppfattning om det här stället. Vi har en helt okej lägenhet som var större än vad jag hade trott. Det är ju alltid ett plus.

Men helt ärligt så sitter jag faktiskt och gråter nu. Först började jag gråta när jag skulle säga hejdå till mamma igår. Höll dock tillbaka rätt mycket. Men sen nu när jag skulle säga hejdå till moffa och bror också blev det helt plötsligt jätteverkligt att jag inte kommer träffa lilla mamsen på fem månader. Jag gråter nästan hysteriskt för det är så hemskt. Jag trodde aldrig jag skulle reagera så här. Men det gör jag. För min mamma är den bästa i hela världen och nu kommer jag inte få träffa henne på jag vet inte hur länge. En sak är säker, och det är att jag ska försöka åka hem minst en gång. Eller jag ska åka hem en gång. Kosta vad det kosta vill.

Jag kommer självklart att sakna alla där hemma så enormt mycket. Men det är min kära mamma som får mig att gråta som ett barn när jag tänker på det.

Lilla mamma... Jag saknar dig!