Usch vad det känns kämpigt att två vänner har lämnat stan för vad jag kan anta är för gott. Väldigt jobbigt faktiskt. Ingen verkar riktigt förstå, men det känns jättejobbigt eftersom så mycket kommer bli annorlunda. Ett exempel, jag vill gå på bio, jag frågar Emelie, hon kanske jobbar eller nåt vilket hon oftast gör, då kan man i vanliga fall fråga nån annan. Nu finns ingen annan förutom min familj och där är brorsan den enda som går på bio. Det känns extremt deprimerande och väldigt ensamt att ha "förlorat" två av mina bästa vänner. Självklart kommer jag träffa dom igen å så men inte alls på samma sätt.


Men jag får väl typ lägga min tid på andra projekt. Typ skriva en bok. Det skulle kunna fördriva min tid, men då är ju frågan vad fasen jag skulle skriva om. Eller så kan jag göra Julie & Julia projekt grejs. Men å andra sidan så är det ju inte direkt kul att laga en massa god mat för en person. Dessutom kostar mycket god mat mycket pengar. Och jag vill spara pengar så även jag kan komma härifrån illa kvickt. Helst imorgon, men det går ju inte.


Visst världen har inte gått under. Jag har två personer kvar, men X åker om två månader, Emelie kommer ju va kvar och våran tid kommer nästa höst när vi flyr landet. Men ändå det är ändå skumt att om två månader har jag endast en person kvar. En enda och hon jobbar jämt som sagt. Så jag tänker va emo.


I lördags var det kräftskiva, det var jättetrevligt och jag hade svinkul trots att jag var halvdöd av trötthet.  Det var många glada återseenden under kvällen och även en del farväl.


Men men, ikväll ska jag och Emelie hänga för första gången på hur länge som helst. Kommer säkert bli jättetrevligt! Innan det ska jag köpa en chailatte, jag har sjukaste cravings efter en chailatte och kan inte tänka på nåt annat.


Ciao