Ända sen det att jag kom till Hovden i tidiga december har jag haft hemlängtan, men någonstans där i januari var det inre längre olidligt och man vande sig lite med hela tillvaron. Men nu när det bara är en månad kvar så börjar det bli riktigt rejält med hemlängtan igen. Det känns som att dagarna går allt saktare och saknaden till Mc och familjen blir allt större och större. Det är så pass att jag inte vågar kolla på gråtfilmer längre för då skulle jag nog bryta ihop i gråt tror jag. Det är illa. Men det är inte att jag är ledsen eller något på det sättet, det är bara det att jag verkligen saknar alla hemma och mitt liv hemma och allt.



Det här med att åka till Norge för att tjäna pengar har verkligen varit bra för mig. Jag tror att jag har blivit med självständig och jag har mått bra av att jobba ute istället för framför en dator. Jag har lärt känna helt underbara människor. Min Hovden-familj. Och jag har insett att jag har världens underbaraste och bästa pojkvän i hela världen. Det är såklart han jag saknar mest. Det ska bli så underbart skönt att komma hem den första maj och va med han igen. För att sedan åka till NYC och LA med han kommer bli så grymt :)



Hur som helst. Jag hoppas verkligen att den här sista månaden går fort, och att jag snart är hemma igen.


Tills dess kan jag erbjuda en bild så att ni där hemma inte glömmer bort hur jag ser ut. Nedan med den sjukaste solbrännan jag har haft i hela mitt liv :P


Det ser betydligt mycket värre ut i verkligheten dessutom. Jag är en tomat :P

Puss å kram :)