Här i världens minsta by, om det nu ens är en by, samhälle säger vi, händer det ingenting. Sen sist har jag jobbat, åkt på en till vända av feber och legat avliden i min säng och sovit två dygn. Typ så. Det började i tisdags kväll. Jag och Anita flyttade boxar, alltså jobbade över, och jag hade lite lite ont i halsen. Morgonen efter var det såklart jätteont i halsen istället för lite men det var ingen fara. Där vid klockan tolv satt jag i heisbua under en filt och tyckte synd om mig själv. Jag kände då att febern hade börjat anlända.


Efter jobbet gick jag och kröp ner under täcket och stannade där. Jag hade en härlig febernatt att se fram emot. Yey. Somnade i alla fall runt halv åtta och vaknade när väckarklockan ringde vid sju. Då insåg jag att febern inte va borta än så jag sjukanmälde mig. Detta var alltså igår morse. Så låg jag kvar i sängen och kollade på mcleods döttrar och vid tio somnade jag igen och sov till och från fram till halv fyra. Vid det laget började jag bli mig själv igen. Febern var borta. Jag tog en kväll i soffan under täcket såklart, med lite true blood och popcorn. Och idag mår jag faktiskt ganska bra. Tack världens bästa mäki för superduperantiförkylningspillren :) Jag skulle tro att det är dessa mirakelpiller och all min sömn som är tacken för att jag mår så pass bra som jag gör idag.



Idag har jag tagit det allmänt lugnt med undantag för att jag gick in till byn och tog ut pengar och handlade. Och jag planerar att fortsätta ta det lugnt idag. Även imorgon. Är nämligen ledig idag och imorgon.



Just det. Det värsta med min släng av sjukdom var det här: igår var det den sista bingon för säsongen. Det var alltså sjukt bra priser, bland annat en cykel och ett par skidor, och jag var alltså hemma och kurerade mig då. Det hade varit kul att va där och kanske hade jag vunnit något, men det ska vi inte tänka på. Det jag mest tänker på är hur tråkigt det kommer bli här i Hovden utan torsdagsbingon. Hur kan dom ta det ifrån oss? Det är ju det enda nöjet vi har här! Men det får väl gå ändå. Förhoppningsvis kommer vårsolen ikapp snart och då kommer bingo vara det minsta man tänker på.



Det är bara en månad kvar nu förövrigt! Inte ens en månad till och med. Det känns helt underbart ska jag säga. Jag saknar mäki, mamma, pappa, momma och moffa, min lägenhet, mitt kök osv osv. Så det kommer bli så härligt att komma hem den första maj.


Jaja, nog snackat för idag. Nu ska jag se klart lite true blood sen ska det lagas mat i vad norrmännen kallar kök. Ett trangiakök är typ mer kök än det här. Men så är det. Toodles.



Ovan ser vi Doktor Mäki.