ikväll är det äntligen dags. vi har gått å väntat i månader. som galningar gick vi i veckan å äntligen köpte biljetter. å sen idag är det overkligt nog premiär. ja, sex and the city the movie är såklart det jag pratar om. jag är nästan pirrig i kroppen bara för att det är dags. jag tror att det är en person som förstår mig å det är nog anna. vi diskuterar om sex and the city i nästan varje mening. nåt brukar oftast dyka upp som "ja men du vet i avsnittet .... den klänningen hon har där, typ sånt mönster" , "jaaa men precis". å det sjuka är att vi båda vet vad man menar oxo. vi är så kallade groupies när det gäller satc. skulle jag träffa sarah jessica skulle jag bli galen. eller nån av dom andra damerna oxo för den delen. sjuukt. nä min kärlek till satc är större än nånting. jag skulle inte kunna leva utan satc. har man tråkigt kollar man på satc, är man sjuk, ja jämt. det känns liksom som att man är en av brudarna bara för att man tittar så ofta. å va kul det ska bli ikväll. jag kommer mest troligt gråta i floder. ungefär som när jag såg sista avsnittet. man visste att det va över. nu är det samma sak. fast nu vet man verkligen att det är över. för det kommer inte komma en film till. det känns hemskt. å dessutom kommer big å carrie gifta sig. vad vi vet iaf. det känns sorgligt men ändå kul. jag är full av excitement. tårarna får vänta tills ikväll.

innan satc ska vi käka på max. sen kommer jag sitta där å va helt knäpp i huvudet när vi är på bio. jaja. det va allt jag hade att säga. peace suckers